Att nå sina drömmar

Hey peaches!

Ja, vad ska jag säga?
Dagarna flyger förbi, jag känner mig en smula dag-blind även om jag har full koll i almanackan... Det är många järn i elden, många tankar och funderingar kring kommande månaderna, många saker som jag behöver styra upp och jag kan väl erkänna att jag är en smula irriterad över läget. Irritationsmoment som jag ännu inte kan råda bot på... men jag ser ljust på saker och ting även om det känns en smula hopplöst från och till...
-"Det kunde vart värre. Mycket värre!", som jag brukar säga. Acceptera läget eller gör något åt det, och gå sedan vidare. 🔛

Min älskade morfar är i dagsläget inte så bra, han är trött och har väl i princip kastat in handduken och väntar på att få gå vidare... Jag kan förstå honom. Han är 93 år, klar i huvudet och bor på hem. Ett hem som inte gjort annat än skapat en otrygg tillvaro. Jag och min mamma har ställt upp i ur och skur, varje dag, för att få hans tillvaro att bli något mer okej än vad det är. Men vad gör man inte för sina nära och kära? Morfar har alltid funnits där. Han har varit en bra förebild ,någon jag sett upp till och som varit som en pappa för mig. Det har alltid varit jag, mamma och morfis. Vi tre mot världen 🌍.
-Jag älskar honom, jag vill inte att han ska dö, men jag är bara egoistisk om jag tänker så... för han är trött. Han tycker att han har gjort sitt och vill nu gå vidare för att återförenas med sin mamma och pappa, sina syskon och vänner som lämnat honom ensam kvar...

Så, ja, det är lite tungt just nu...
så nu vet ni varför jag lyser med min frånvaro, även om instagram uppdateras så är jag inte i mitt esse.

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

Gillar

Kommentarer

Nya inlägg