Bland det värsta jag varit med om

Idag bjöd dagen på ett rent helvete...Och den har bara börjat.

Vaknde med stans yrsel och fläckar för ögat, huvudvärken från helvetet!
Fick i mig frukosten och strax därefter var det dags för avfärd till röntgen.
Jag hade blivit lovad lugnande preparat men fick inget på avdelningen då de sa att jag skulle få det på plats, men väl på plats blev jag nekad. Ångesten flödade över mig som en kalldusch, men jag försökte hålla mig så lugn det bara gick. Jag hade fått höra av närstående att man fick höra på musik under tiden och att man fick valmöjligheten att välja musiken själv. Självklart fick jag musik i mina hörlurar, men volymen var låg och precis lagom när de startar MR så visar det sig att det är P4 Västmanland i lurarna. Panik! Prat prat prat och med så pass dålig volym så att det kändes som om jag var utan hörlurar. Huvudvärken drog igång mer och mer, ryggen började värka och slutligen hade jag ont i hela kroppen.
Hade jag fått mitt lugnande muskelavslappnande så hade jag nog klarat av oljudet bättre men jag kände hela tiden "nu brister det snart". Jag blev lovad att MR inte skulle ta längre tid än 30 minuter, därav att jag intalade mig själv att "det här klarar du UTAN medicin!". I själva verket tog det lite mer än en timme. En timme som kändes som år!!!
Varför kan aldrig sjukhuspersonal ta mig på allvar? Klaustrofobi är inget skämt, inte heller fibromyalgi och heller inte min hysteriska huvudvärk - och inget utav dessa åkommor blev ju bättre utav att jag låg ihopklämd i ett rör, fastsurrad kring huvudet med P4 i öronen och på en sån låg nivå att det lika gärna kunnat kvitta med "musiken".
Men jag bet ihop.
- Ända fram tills dess att de satte mig i rullstolen, då brast det för mig. Tårarna rann helt okontrollerat och det gjorde ont överallt!
Tror ni att någon erbjöd sig att hämta en näsduk? Nej. Ingen frågade ens hur det var med mig....
Rullades längs korridorerna med rödsprängda ögon och rinnande näsa, tillbaka till avdelningen, ringde på personalen och bad om ett nytt bandage till armen där nålen sitter...
Sen bad jag om att få gå ut bakvägen och att de inte behöver hämta mig förrän till lunch. Chockad sköterska, men såååå oerhört snäll, så nu sitter jag här på gräsmattan i solen och försöker lugna mig så gott det går.
Men aldrig mer att jag litar på vad personalen säger, jag ska HA det jag ber om annars blir det bara fel. Som nu.

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

Gillar

Kommentarer

Guest
,
Men vad fn säger du!!! Hur kan du göra så??? Så jävla sjukt. Blir så illa berörd och ledsen när jag läser vad du har fått uppleva. All kärlek till dig<3
Mamaizon
Mamaizon,
Tack Marie <3 Jadu, svensk sjukvård...
nouw.com/mamaizon