Esto no me gusta

Hey peaches!

Jaha, nu var det ett bra tag sedan vi sågs... eller vad säger man?

Livet kom i vägen och energin tog slut.
"The botten is nådd"
Ja, minst sagt...
Men ur allt så kommer det några sköningar som räddar mig, ger mig energi, kärlek och omtanke.
Precis som när jag behöver det som mest, och det är jag oerhört tacksam för.
För vart hade vi hamnat annars?
Ja, troligtvis på en väldigt otrevlig plats.

Det kan verka lite luddigt, jag vet det, men de som har frågat har även fått svar.
Jag döljer inget, är som en öppen bok, jag kan till och med ge en innehållsförteckning och bruksanvisning om det så behövs...

Frågar man så får man ett ärligt svar.

Så just därför så känner jag mig ännu mer dränerad när jag får höra på omvägar att folk snackar skit, hittar på saker och ponerar att saker och ting är och har blivit såhär för att JAG valt det.
Mitt aktiva val.
Jo, tjena!

-Ingen väljer att hamna där vi är, det råkade bara bli så när livet knackade på dörren och gav mig en käftsmäll.



Jag föll.

Jag ligger kvar.

Dras ner ju mer jag kämpar.

Det är som kvicksand.

Jag kvävs av allt.


De säger att man bara kan ta sig uppåt om man hamnat på botten... och, ja, det ligger väl en sanning i det också.. men ibland känns det som om det bara är tomma ord.
Något som man säger för att gaska upp en annan individ som är låg.
Eller?


Hur det än är, så är vi här. Jag är här.

Så vad ska jag göra?
Jo, jag ska göra mitt yttersta - mer än mitt yttersta - för att ordna upp det här.
Jag ska dra i alla trådar. Greppa efter halmstrån.

Jag lever på hoppet - även när det är som värst - för helt plötsligt från ingenstans så dyker där upp möjligheter, som en skänk från ovan. Som för tillfället torkar tårarna och man börjar le igen.

If it's ment to be - it will be!

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

Gillar

Kommentarer

Nya inlägg