Play, pause, stop and rewind

Att jag aldrig lär mig...
Fan...
Blir så jävla trött på mig själv!

Varje jävla gång, samma sak, samma visa, samma känsla.

Känner mig ajour, på paus, som en stand in.

Konstig känsla, eller hur?

Jag kan liksom inte redigt "skaka av mig" det heller... För så fort jag "släppt" på trycket så händer det igen. Och igen. Och igen.
Like no lesson learned

Men jag har ju också ett tålamod - och det börjar ta slut. Redigt slut.
Jag blir så jävla bitter inombords, för jag känner mig så utnyttjad.
Och jag är ärlig och säger hur jag känner.

Det sägs att det förstås, att mina känslor är av värde, att jag ska fokusera på att må bra, att jag ska skita i allt och alla som stjäl mina good vibez och min positiva energi...
Men hur lätt är det då?

Jag vill ju så gärna, men det slutar ju ändå med platt pannkaka.
Jag vill ju finnas där.
Så som jag alltid har gjort.

Men vem finns där för mig när jag känner såhär?

Nej.. Jag sa det förra veckan, och jag säger det igen - Nu JÄVLAR får det bli ändring på spelet!

Tar mitt pick och pack och drar, passar på att leva här och nu, lämnar allt skit bakom mig - skapar minnen, fyller på med energi och ska bara vara.
Här.
Nu.

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

  • #Livet
  • 274 visningar

Gillar

Kommentarer

Nya inlägg