Rektusdiastas - delade magmuskler

Hey raringar...

Shut.. Livet vände på en femma.
Mötet med PTn gick till en början hur bra som helst - fram tills dess att jag fick lägga fram VAD det är jag vill träna. Och det är att bygga upp min torso igen. Rygg-& magmuskler.
Men när jag förklarade kring Min problematik, så ville PTn undersöka det hela lite närmare... Sagt och gjort.
Dock så visade det sig att jag har Rektusdiastas - dvs delade magmuskler.

"I takt med att magen växer under en graviditet ökar avståndet mellan de raka magmusklerna. Efter förlossningen börjar magmusklerna dra ihop sig igen. Rektusdiastas innebär att musklerna inte läker av sig själva och drar ihop sig tillräckligt mycket. Det kan orsaka smärta och obehag."

Under en graviditet ökar avståndet mellan de raka magmusklerna för att ge plats till den växande livmodern. Avståndet blir större i takt med att magen växer. Hur stort eller litet avståndet hinner bli innan barnet eller barnen föds är individuellt.

Inom två till sex månader efter förlossningen drar magmusklerna vanligtvis ihop sig igen. Hos vissa personer kan avståndet bestå och orsaka smärta och obehag. Ett avstånd på två centimeter eller mer är rektusdiastas, och kallas magmuskeldelning.

-Har du delade magmuskler kan du ha ett eller flera av följande symtom:

*Magen putar utåt i höjd med naveln

*försvagad bukmuskulatur

*bäckenbottenproblem

*försämrad hållning

*ont i ryggen

*obehag eller smärta när du äter.

Min PT konstaterar på plats att det är detta jag har och att jag inte får ett träningsschema förrän jag varit hos en läkare för rådgivning.

Så, sagt och gjort. Jag ringde så fort jag bara kunde och fick en telefontid på torsdagen. Fredag blev bokad för läkartid och där konstaterar läkaren att jag har 12 cm delning och ett kraftigt navelbråck.

Det blev ett kort och intensivt möte med ett beslut om remiss till kirurg.

Där och då så tänkte jag inte så mycket, inte så mycket mer än "åh jag får hjälp!" men sen slog det mig och slår mig än vad som komma skall.

Jag är så pass trasig att ingen träning i världen kan rädda mig. Det är bara en operation som kan reparera mig. Och det kommer inte gratis. 90 dagars vårdgaranti och läkaren ser helst att jag droppar 20kg innan operationen... 3 månader! Wtf!? 😱

Jag får även till mig där och då att jag MÅSTE införskaffa stöd, så som en gördel, korsett eller liknande - så jag startade min fredag med detta och siktet inställt på att hitta rätt nätbutik eller apotek ⚕. Men förgäves.

Träningen fick bara ske i den mån där det inte ger belastning på magen. Så okej, det kan ju fungera, eller hur? Men eftersom att jag inte hittade någon gördel så ringde jag till fysioterapeuten och bokade en telefontid. Läkaren sa ju ändå att jag kunde vända mig dit om jag inte hittade något som passade på tex apoteket. BTW. Apoteket säljer inte gördlar längre. Så nu vet ni det.

Idag blev jag uppringd av sjukgymnasten.

Efter mycket om och men (och tårar) så fick jag en tid att komma dit för att prova ut något föråldrat skrällde som legat i förrådet efter konsultation med min läkare.

Den passade! Jejj!

Men så kom nådastöten, den där jävla "moment 22!"

Jag får absolut inte, under några som helst omständigheter varken lyfta eller bära tungt, jag ska vila så ofta jag kan och max ta en promenad om dagen...

Men seriöst!? Jag är mammaledig. MED TVILLINGAR! Äre ett skämt eller!? Nope. Blodigt allvar. Nu pratar de om att en sjukskrivning är på sin plats, INNAN situationen förvärras... Och ja, det kan faktiskt gå riktigt illa.

Hur illa då, kan man ju fråga sig... Ja, jag kan faktiskt kollapsa. Mina tarmar kan spricka. 😂 Joråsåatte. Men du, visst går det bra nu?

Fyfan.. Jag är så jävla ledsen. Oerhört tacksam för hjälp.. Men jag bad om hjälp för länge sen... 10 månader har jag gått och haft ont, mått sjukt dåligt och känt mig sjukt deppig. Ja, det här är ju en av anledningarna till varför. Kroppen är helt slut. Trött. Överansträngd. Utmattad.

Och jag lika så...

Moment 22

Jepp. Så att få göra en sånhär operation är ju oerhört bra, men det sätter ju också livet på din spets. Det betyder att jag ALDRIG mer får gå upp i vikt, under några som helst omständigheter. Dvs, inga fler barn tillexempel. För då förstörs operationen och de kommer absolut INTE att göra om den.

Fyfan...

Jag känner mig så maktlös.

-Kan jag inte bara få må bra?

Räcker det inte nu?

Jag tycker att jag fått smaka på livets hårda prövningar lite alltför ofta nu...

Snälla, ge mig styrka!

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

Gillar

Kommentarer