Simma eller sjunk

#Livet ✨
Ibland känns det som om allt är ett jävla skämt. 🎭

Vart ligger värdet i orden och handlingarna?
Är vi så jävla inskränkta att vi inte ser vart gränser går?
Är vi förblindade av egot?

Jag har tusen frågor, men får inga svar...

Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av, vara obrydd, egoist och bara tänka på mig själv och mitt välmående - skita i alla andra och inte längre stå där med öppen famn eller en utsträckt hand.
Bara sluta finnas där för alla andra och bara finnas där för mig själv.

För vem fan plockar upp mig när jag når botten?
Självklart, det finns några tappra själar där, som alltid bryr sig, som alltid finns där, vid min sida, med öppna armar - men de negativa effekterna av andras onda handlingar drar en längre ner än en hjälpande hand kan dra upp en. Gång på gång.

Fan... Jag som för bara någon dag sen kände "fan, det är inte så farligt - det blev bättre!" men varför ens tänka tanken? Det är liksom som Murphys lag, kan det gå åt helvete så gör det det. Punkt.
Livets ironi.
I dess fulla glans.

Jag var inte bara över ytan och kippa efter luft, jag tog mig upp, flöt, fann en livboj och livet blev lite ljusare... Men så kom där den där kraften och drog mig neråt, så sakta att jag inte ens märkte att jag sjönk... Jag började seriöst inte ens att vifta med armarna innan det var försent. Igen.

Sen tog jag mig upp igen efter att ha legat där under ytan, sett hur solen speglat sina små kristaller genom ytan...

Precis som om jag aldrig lär mig när jag ska börja simma... Eller fly det sjunkande skepp jag besitter.
Förrän det är för sent.

Så nu ska jag börja om igen.
Plocka upp bit efter bit.

- Hur många gånger kan man laga ett krossat hjärta och en själ som blöder?

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

  • #Livet
  • 514 visningar

Gillar

Kommentarer

Nya inlägg