Usch för mig

Go'kväll!
Nyss hemkommen efter en dag och kväll på jobbet. Störtskön kväll!! *hjärtar*

Skulle ha gett mig på en träning efter jobbet, men stannade upp och språkade med kollegorna istället. Kändes mer värt.
Imorgon kör vi!! ^^, *peppad*

Jo, sen så fick jag visst påback på mitt tidigare inlägg, 'Morgonstund har...'
-Det är ju alltid lika "spännande" att se vem som vågar hytta med fingret mot mig bakom en skärm. Det roliga är att ingen, någonsin, har frågat mig (mer än mina vänner och bekanta) hur det egentligen ligger till...
Nu är min fråga: Om det hade varit mitt biologiska barn jag skrev om, hade en reagerat likadant? Hade det blivit samma rabalder och argumentation? Hade det blivit samma påbackning och diskussion?
Nej. Det har jag väldigt svårt att tro.
- Jag kan med all säkerhet säga att ingen någonsin har påpekat något som helst inlägg där jag skrivit om mini-me, min dotter, och påstått att jag kränkt henne.
- Vad är skillnaden? Att det är jag som skriver? Att jag skriver om mitt bonusbarn? Att jag som bonusmamma anser mig som en del av hans liv och faktiskt (oavsätt vad andra säger) faktiskt har något att säga till om efter snart 6 år?

Direktiven är hårda. Jag får inte skriva om en individ som ingår i min familj. Jag får inte lägga ut bilder på individen. Jag får inte ens göra individen till känna.
Samtidigt som jag ska göra ALLT för denne individ, enligt många. Individen SKA vara en i familjen. Min familj. Denne individ ska behandlas som en familjemedlem och ska medräknas på lov, helger, semestrar m.m
Jag ska finnas till hands, uppfostra och älska individen. Jag ska ta vid när en förälder inte längre orkar. Myndigheterna räknar min inkomst som försörjning (underhåll) för denne individ i båda hemmen. Jag ska vara en vuxen, en barnvakt, någon som är bra att ha till hands när det krisar med hämtning och lämning. Allt detta SKA jag göra och det förväntas att jag GÖR det.
(men samtidigt så får jag påbackning om att jag inte gör individen till känna, att denne inte känner sig delaktig, att denne hamnar i skymundan och att det aldrig handlar eller att denne blir omnämnd i bloggen)

- Men får jag vara med och bestämma?
Nej.
- Får jag säga vad jag tycker?
Nej.
- Får jag bry mig, ta hand om och älska individen på mina egna villkor?
Nej.
Jag får inte göra något. Om en fick bestämma så skulle jag behöva be om lov för att andas.

Sitt ner i båten Britt-Marie, vi hörs och störs!

  • -Familj
  • 164 visningar
  • Nära Haga-Hemdal, Västerås

Gillar

Kommentarer

Guest
,
Men skojar du nu??? Det är Din blogg och Du får skriva precis vad du vill. Det är ett fritt land inte konstigare en så.. Om du nu klev Någon på en öm tå har inte människan guts nog att ta det med dig face to face??? Stå på dig du gör inga fel alls, tvärtom..
Mamaizon
Mamaizon,
Nej, jag skojar inte. Det är inget uruselt skämt. Såhär ser det ut och såhär är responsen. Tack Maja <3 Skönt att få positiv respons när en öppnar sitt hjärta och sinne....
nouw.com/mamaizon

Nya inlägg